bildsnack

Snart kommer...

2012-01-13T13:01:00.001-08:00

Idag har vi gått igenom hur Sliderocket funkar och vilka bilder man får låna och var. Vi tittade på Photofiltre och eleverna ska nu jobba med ett projekt där de ska fotografera det som format dem som person. Spännande....Vänta och se vilka bilder som kommer!//Bildfröken

Från dikt till bild - ett projekt om en nobelpristagare i litteratur

2012-01-09T12:24:00.000-08:00

Naturligtvis måste vi i skolan uppmärksamma att en svensk författare får Nobelpriset i litteratur. Jag funderade mycket över hur jag som bildlärare skulle tackla området och kom fram till att det vore fint om eleverna i sina samarbetsgrupper kunde tolka någon dikt och sedan "översätta" sin tolkning till bild. I kursplanen finns mål om att kunna framställa bilder som kommunicerar erfarenheter, åsikter och upplevelser med ett välutvecklat bildspråk, vilket skulle passa i arbetet. Det skulle vara en rejäl utmaning, dels med tanke på att grupperna består av fyra till fem elever och att en tolkning oftast är personlig. Men jag bestämde mig för att prova i alla fall och se om gruppens olika tankar om dikterna kunde samsas på ett papper i A3-storlek. Jag valde ut ett antal dikter och såg till att alla fick fundera i lugn och ro över vad dikterna handlade om. De fick diskutera, skriva några anteckningar om sin tolkning och planera en gemensam bild. De enda krav jag hade var att bilden skulle redovisas genom att eleverna berättade för mig och de övriga hur de hade tänkt, att det skulle vara ca en A3 ytmässigt (av redovisningsskäl), att någon strof av dikten skulle synas i bilden och att samtliga i grupperna skulle bidra till bilden. Annars var det fritt fram material- och teknikmässigt. Projektet gick över förväntan och den entusiasm som spred sig i bildsalen berodde nog mest på att det kändes som ett förhållandevis fritt arbete. Det kändes som om alla ville överträffa varandra i uppfinningsrikedom. Eleverna tog sitt uppdrag på största allvar och dikterna diskuterades livligt vid varje bord. Det diskuterades också hur man skulle kunna skapa en bild tillsammans och hur man skulle lösa olika krockar i tolkningarna. Det var nog det mest intressanta jag gjort hittills i bildsalen tillsammans med mina ungdomar. Varsågoda och njut av ett antal konstverk!

Dikterna vi använt som inspiration för våra bilder är: C-DUR NOCTURNE HEMLIGHETER PÅ VÄGEN SKISS I OKTOBER I ARBETETS UTKANTER ENSAMHET //Bildfröken

Elever ger allt i två dagar i bildsalen.

2011-04-19T13:23:00.000-07:00

Elevens val spänner över två heldagar tre gånger per år. I alla fall gör vi så just nu på mitt jobb. Oftast har de som kommer redan bestämt vad de vill göra utifrån sina utvecklingsmål och jag får springa som en skållad råtta mellan borden och handleda här och där. Sällan vill de ha rast och jag blir likadan. Det är fantastiskt att få vara med dessa kreativa och händiga ungdomar. Jag lägger upp lite slumpmässigt utvalda bilder så fler får chansen att njuta av denna konst. Som alla ser så arbetade vi med en hel del olika material och metoder.

Bilder skapade med känsla och omsorg!
//Bildfröken.

Om några konstnärer....

2011-01-26T09:59:00.000-08:00

Jag funderade på hur vi skulle tackla konsthistoria och undersöka ett antal konstnärer på bästa sätt. Efter någon veckas tänkande kom jag fram till att det borde vara vettigt att titta på bilder av etablerade konstnärer från olika tider, prova att göra en reproduktion för att tvingas undersöka bilden närmare och sedan göra egna bilder med inspiration av den konstnär vi håller på med för tillfället.

Detta skulle innebära att den egna bilden kan se ut hur som helst i vilket material och vilken teknik som helst, men med en tanke bakom som grott ur ett annat konstverk.

Jag frågade eleverna om de tyckte att det var ett okej sätt att arbeta på och alla köpte mitt förslag. (Jag vet inte om det är bra eller dåligt att ingen protesterade, men efter att ha presenterat ett vettigt mål och meningen med arbetet sa jag att det ändå skulle kunna bli ganska fritt fram för egna tolkningar. Det kanske var den mest säljande punkten.)

Jag tänkte att vi skulle börja i modern tid och vandra bakåt i konsthistorian, varför jag valde att presentera Friedensreich Hundertwasser för eleverna. Ingen hade hört talas om honom. Åtminstone har ingen sagt något om detta. Vi tittade på ett tiotal bilder av Hundertwasser och funderade kring färgval, former och tekniker på både bilder och byggnader. Vi koncentrerade oss emellertid på bilderna och jag hade satt upp flera stycken på väggen. Intresset var rätt stort då vi diskuterade. Vad såg man? Vad tänkte man på? Varför? Vad menade konstnären? Det var många spännande tankar som flög genom luften i bildsalen.

Sedan började ett ivrigt skapande av reproduktioner och egna alster med inspiration av konstnären. Detta blev ett väldigt lyckat sätt att arbeta på, enligt vad jag kan se och höra av mina elever. De har också varit tvungna att reflektera över sitt arbete. Till de två bilderna de gjort ska det finnas både en presentation av konstnären samt ett blad där eleven berättar vad han/hon använt för teknik och material samt en del jämförelser med andra saker man sett/hört/varit med om.

Tyvärr tillåter inte lagen att jag visar elevernas reproduktioner här, dock hade vi en präktig utställning i cafét på skolan under någon vecka. Snart kommer jag ändå att visa deras egna alster, inspirerade av Hudertwasser, här i bloggen. Häng kvar och kolla om någon dag. Det kan bli spännande värre!

Måla en känsla!

2010-06-21T11:11:00.001-07:00

Ibland, kanske det är för sällan, pratar vi om bilder, ingående och länge. Det är det mest fantastiska man kan göra med en grupp unga människor i åldrarna tolv till sexton år. De är kreativa, ohämmade, fantasifulla och så otroligt livsglada! Samtalen brukar liva upp oss länge efteråt.

En dag pratade vi om varma och kalla färger och komposition. Vi pratade också om vad bilder kan förmedla. Edvard Munchs "Skriet" brukar vara given i sådan samtal. Den kom upp nu också för den är så tydlig. Jag försökte dock få ungdomarna att fundera på hur man kan förmedla känslor utan att ha med personer i bilden. Går det? Kan man använda färger och former så att man kan skrämma någon? Lura någon att skratta?

Jag visade några bilder och lät eleverna diskutera vad de tyckte att bilderna förmedlade. Det blev som vanligt mycket bra samtal eftersom tolkningen ju är fri och många tyckte olika. På något sätt verkade de allihop se på varandra med respekt och nya ögon då man berättade hur bilderna kändes. Det var mycket spännande!

Vi pratade om balans, obalans, harmoni och kaos. Ångest, lycka och kärlek. Sorg och glädje. När jag bad eleverna ge tips på olika känslor som vi skulle måla hände intressanta saker. De föreslog: otro, party, mys, kränkning, kris, passion, ledighet och flum, bland annat...

Sen satte vi igång att måla för att i slutet av lektionen redovisa våra bilder och ha nya samtal om vad vi tyckte och, inte minst, varför. Det blev många kreativa timmar i alla mina klasser och oerhört intressanta bilder, målade mestadels med Ready Mixed-färger på A2. Det går heller aldrig att ta miste på den stolthet som växer fram hos den som satt upp sin bild på väggen och får höra sina kompisar prata om den! Målet är alltid att alla ska göra det, och jag tror faktiskt att vi hann prata om de flesta.

Här kommer ett fåtal av mina elevers fina bilder, fritt för dig att tolka!
//Bildfröken.

Om en bok.

2010-05-22T12:01:00.000-07:00

Under Elevens valveckan (som består av tre dagar med intensivt arbete i ett ämne) försökte jag hitta ett koncept för att ha en ram kring elevernas produktion. Jag ville inte att de bara skulle "sitta och rita" i tre dagar utan de skulle ha ett tydligt mål med en färdig produkt i slutet som innehåller något av det de ville öva på.

Jag brukar få ca 20 elever under Elevens valdagarna och det är också oftast 20 olika önskemål om vad man vill hålla på med. En vill teckna med blyerts för att förkovra sig i detta, en annan vill prova akvarell, en tredje vill måla med akryl... ja, det brukar vara lika många önskemål som elever. För att jag ska hinna med att någorlunda handleda brukar det krävas en del disciplin och eget ansvar av eleverna så att de kommer igång på egen hand med det de redan kan och vet. Självstudier, helt enkelt, fast jag finns till hands och försöker sedan hinna med alla för att stötta och visa och lära ut under tiden. Det har faktiskt fungerat bra! Oftast uppstår små grupper som arbetar med samma material och teknik redan efter första timmen. Således blir det också mer hanterligt. En tydlig genomgång hur tiden ska disponeras och vad som ska redovisas brukar vara det som behövs för att alla ska kasta sig in i ett seriöst arbete.

Eleverna träffade mig en vecka innan Elevens val och fick förutsättningar och läxa. Jag hade beslutat mig för att de skulle göra en bok med minst fyra bilder. Bilderna skulle tillverkas utifrån det område eleverna valt att studera. Läxan var att helt enkelt tänka ut en story. Det kunde vara en serie, en saga, en rolig historia, en presentation... Alla visste att på onsdagmorgons första timme skulle utkastet vara klart och att på fredag klockan 14.00 var det redovisning av det man gjort. Tajt, ja, men effektivt arbete skulle nog fixa detta.

När vi körde igång var alla förberedda utom ett fåtal som drabbats av idétorka angående sin story. Det gjorde inget för jag tipsade om att man faktiskt kunde ta en saga (vilket de flesta kan) och återberätta denna på sitt eget sätt. Alla kom igång efter att ha visat mig sitt utkast och sen var det bara att gå runt och ha minikurser i olika tekniker, layout och lite annat smått och gott.

Det låter kanske enkelt, men det är intensiva dagar. Både jag och mina elever är rejält utmattade efteråt. Många vill inte ha rast (jo, jag brukar tvinga dem att ha lunch!) och själv får jag ofta lov att dricka mitt kaffe på rasten bredvid hårt arbetande unga konstnärer som bara älskar det de gör! (Jag har ett toppenjobb!)

Efter tre dagars blod, svett och skratt hade vi redovisning av de fantastiska böcker eleverna tillverkat. De hade gjort bilderna för sig, men bokstommen bestod helt enkelt av ett antal vikta A3-papper, häftade i mitten. Bilderna klistrades sedan in i boken. Framsidan skulle bestå av titel och namn på författare tillika illustratör.
Behöver jag ens säga att redovisningen blev succé? Man bläddrade, pratade, jämförde, delade ut positiv kritik och det var många "fan va coolt!", "va häftigt!" och "åh, kolla på den här!" som hördes bland eleverna.

Utvärderingarna som gjordes skriftligt visade att en övervägande majoritet av eleverna tyckte att de utvecklat sitt bildarbete och att de var nöjda. De som inte var nöjda hade velat ha mer fritt arbete, det var endast ett fåtal och de har ändå tyckt att de lärt sig det de hade som mål i sina områden.

//Bildfröken

Ojojoj vad tiden går fort...

2010-05-16T11:00:00.000-07:00

... när man har roligt!

Mina elever har byggt lägenheter i kartong enligt förarbetade ritningar som de gjort i matten. Det har klistrats och skurits och diskuterats. Lägenheterna byggs i grupp, så det gäller att dela på jobbet. Ännu mer diskussioner har vi haft då vi sedan skulle inreda. Till all lycka har de flesta haft egna rum att förfoga över så färgvalen på golv och väggar har kunnat bli väldigt personliga. Visst - vi hade en genomgång, rätt kort, om färger och vad som passar i inredning. Men när det var dags att skrida till handling blommade all sköns idérikedom upp och vissa rum tapetserades med karamellfärgat bokpapper med siffror och bokstäver på, medan andra rum fick en fantasifullt tillverkad tapet i chockrosa till det knallila golvet...

Dock sansade man sig mer då det gällde gemensamma utrymmen eftersom dessa har mer stillsamma färgtoner. På mina frågor om det är skönt att sova i ett lysrosa rum säger eleverna glatt att "ja, det skulle JAG vilja och det är ju MITT rum!"

OK. Jag ser deras glädje och de har bett att få fortsätta ett pass till med sina lägenheter för att bli klara. Någon vill göra tavlor, en annan vill tillverka en soffa. Vi får nog ha en riktig inredningsmässa till slut!

Alldeles innan lägenhetsbygget arbetade alla klasser med blyerts och kol. Jag bestämde att de skulle teckna skor.
Att öva sig i att se ljus och skugga, glansdagrar och veck i skinn och tyg, teckna luddigt och teckna läder... Det krävs mycket övning. Det diskuteras ibland som gammal tradition att man inte ska styra allt för mycket i elevernas skapande. Som tur är har jag stöd för min teori att man visst ska lägga sig i. Hur ska de annars utveckla sitt bildarbete? Ska de stå och stampa på samma plats?

Att veta hur man tecknar en skugga och att öva sig i att forma en sko på papperet, det krävs handledning för det mesta. Visst, vi har elever som har något medfött och genast kan fånga alla proportioner och alla perspektiv, men de har också övat mycket. Oftast är det dessa elever som också på sin fritid hänger över ritblock och penna och har ett stort intresse av att "få till det". Men de som bara tycker att det är trist i bildsalen då? Som konstant säger att "jag kan inte rita", hur gör vi med dem? Jo, lär ut. Och de lyckas till slut och blir nöjda.

Efter att gnisslet lagt sig i bildsalen då jag sa att skorna skulle upp på bordet, kunde vi börja. De insåg att ingen skulle förpestas av fotsvett och de insåg att de kunde teckna vilken sko som helst och att jag skulle gå runt och stötta, tipsa och hjälpa samtliga så att alla hade en skobild sen. De är väl förtrogna med både kol och blyerts så själva materialet kändes tryggt. Det som vållade mest huvudbry var skuggor, perspektivet och skosnören och veck på stövlar. Men till slut hade så gott som alla en fin bild att redovisa. Välarbetade och personliga. Blod, svett och tårar för en del, ett par penndrag för en annan. Men att få sätta upp bilderna sista kvarten av passet och spontant kommentera arbetet - det var guld värt! Både för eleverna och för mig.

Vi gjorde en skoutställning som fått stå i rasthallen flera veckor och många har tittat, kommenterat och alla har varit stolta över att deras bilder hängt där!

Fint, va?
//Bildfröken

Om att bygga bo och samtidskonst

2010-03-07T23:23:00.000-08:00

Terminen går fort och bildarbetet fortskrider på olika sätt. Två klasser jobbar med enpunktsperspektiv och designar sitt rum. Häpenheten bland eleverna är alltid stor när de knäcker koden och upptäcker att bilden ser "proffsig" ut, som de säger. Då lossnar allt och det skapas takarmaturer och rutiga trasmattor, den obligatorsika bokhyllan fylls med stereoanläggningar och prydnadssaker som alla är tecknade enligt perspektivkonstens alla regler. Efter detta ska lägenheter byggas i kartong och förhoppningsvis hinna inredas enligt deras önskemål.

För att försöka slå två flugor i en smäll har jag uppmanat eleverna att ta reda på begreppet "samtidskonst" och se om något sådant går att trycka in i de unga arkitekternas arbeten. Något nyskapande, kontextbundet, kommunikativt och samhällskritiskt? Det är begrepp som vi ska göra djupdykningar i så småningom.

Jag berättade för en klass om Richard Wright, vinnare av Turnerpriset 2009, som skapade en jättelik väggmålning i bladguld på Tate Britain i London. Den kommer så senare att målas över eller tas bort på annat sätt. Wright förklarade att det inte är meningen att målningen ska överleva konstnären. Och så pratade vi om att det finns andra konstformer som inte heller varar för evigt, som t ex dans, teater och liknande. Turnerpriset kan man vinna om man är en brittisk konstnär under femtio år och det är mycket ansett pris för just samtida konst.

Eleverna funderade över detta med samtidskonst och jag tipsade om en annan som vunnit priset genom att ställa ut en ko inlagd i formalin... Kan det månne vara något för ett vardagsrum i en tvåa skapad av en glad elev i åttan? Det kanske hellre lutar åt en graffitivägg, det bör väl också räknas till samtidskonsten. Eller så kan den som är piercad och kroppsmålad ställa ut sig själv. Eller?

Nåja, det ska bli spännande att se vad som händer sen. Kan det bli en vägg i bladguld? Ja, vi får nog hålla oss till Ready Mixed guldfärg. Men ändå. Eller kanske en skulptur av något slag. Eller en ljusinstallation.

Vi kommer att åka på Färgfabriken senare för att titta på Christian Partos ljusinstallation Visp. Det är något hissnande i sig och jag kände mig som en del i en elektronisk maskin då jag var där. Håret nästan reste sig på armarna. Jag satt en stund och stirrade in i ljusfenomenet men kunde inte bestämma mig för vad jag kände eller tyckte. Bisarr, var ett ord som kom för mig.

Däremot föll ELO mig i smaken direkt. Ett gäng glödlampor som rörde sig efter ett bestämt mönster upp och ner från taket. De släcktes och tändes i mjuka avtoningar och fick mig att tänka på gulddroppar som rörde sig i luften. Hoppas någon av mina elever vill ha en sådan installation i sitt sovrum. Det skulle jag gilla.

Jag återkommer med rapport efter vårt besök på Färgfabriken och förhoppningsvis med bilder från lägenhetsbygget.

//E.

Självporträtt

2010-01-22T13:49:00.000-08:00

Vi gör självporträtt.

Vilken ångest detta tycks skapa i en klass med elever mellan 12 och 16 år. Att se sig själv, sina karaktäristiska drag, sina färger - det tycks ibland övermäktigt. Än värre blir det då de börjar gå runt och kolla varandras. Då rodnas det här och var.

Vi jobbade med att först skissa sitt ansikte med blyerts. Sen ville jag att alla skulle arbeta med temperablock, en allt för underskattad metod. Vi har slitit med anletsdrag, färgblandningar och önskebilden av den perfekta människan.

När någon fångat sina drag och någon annan ropar "men det är ju likt!" så blir det rusning. Hur gjorde han? Eller hon? Medan den som lyckats få till sig skruvar på sig och tycker att munnen är för liten eller ögonen för långt isär eller hårfärgen för gul. Märk väl att detta förekommer oftast bland flickorna. Pojkarna gör hellre sina porträtt lite mer frimodigt och vågar till coh med vara lite stolta över det. Vad säger det oss, egentligen, bortom bildlektionen, menar jag?

Hur som helst har vi mer att lära och mer att göra. Missnöjet över att behöva måla sin blyertsskiss med tempera är stor. Men jag framhärdar - övning att blanda färg är viktigt. Så också att se att det ingår grönt och lila i våra skuggor och linjer.
- Va? säger eleven, grönt i ansiktet, då ser man ju vinterkräksjuk ut.
- Jo, titta själv, säger jag. Det ÄR grönt just där.
Och så blandar vi grönt även i den mörkblondes hår och får till det på pricken...

De resultat vi har är bra, så klart. Dramat i bildsalen slutar bra. Vi försöker alltid hitta det bästa i varje bild och vi övar oss i att vara stolta över det vi gjort. Men lätt är det inte.
Återkommer med bilder. Hoppas jag. Om jag får.
//Bildfröken

Rapport- rörlig bild och lärande

2009-11-26T00:55:00.000-08:00

RAPPORT -- RÖRLIG BILD OCH LÄRANDE NOV 09

Inledning

Ungdomar idag ser mycket film och diskuterar mycket film. Tyvärr är det inte allt för ofta som detta medium används i undervisningssyfte, oftast beroende på avsaknad av utrustning, inte tillräckligt med kunskaper hos personal samt tid för redigering och förarbete. Det är en brist eftersom just film torde vara ett område där unga redan har en hel del förkunskaper om än inte tillräckliga för att skapa en egen film av bättre kvalitet. Men om man tar till vara på deras förkunskaper och intresse finns det en god grund att stå på då man gör någon typ av filmprojekt med eleverna.

Att arbeta med film i ett ämnesövergripande område är inte svårt. Redan filmarbetets olika delar är i sig ämnesövergripande då det ingår både författande, regi och teknik samt bild. I samband med kursen Rörlig bild och lärande ska vi använda oss av någon form av rörlig bild i ett redan planerat arbete och då passar det bra att filma i det temaarbete som är på gång.

Bakgrund

På Treälvsskolan arbetar vi tematiskt i åldersintegrerade grupper och vi använder oss av samarbetslärande. Just nu arbetar vi med ett ämnesövergripande område som vi kallar ”Förändringar”. Huvudtanken med temat är att göra djupdykningar i olika förändringar som skett i världen under människans livstid. Var och en av eleverna i en samarbetsgrupp väljer ett område var att fördjupa sig i samt en uppfinning som betytt mycket för mänskligheten. Redovisningsformen är så gott som valfri.

Att arbeta med film i någon form i detta tema var inte svårt att planera in. Vi beslöt att låta eleverna göra en minuts film om en historisk händelse. För att låta eleverna bilda sig en uppfattning om vad vi ville att de skulle göra fick de se några filmer på Youtube; exempelvis Forrest Gump – One take in one minute. De ”en-minuts-filmer” som fanns att titta på var kända bland ungdomarna varför det inte var svårt att få dem att förstå tanken bakom projektet.

Syfte

Syftet med filmarbetet är att hitta essensen i en historisk händelse och genom att använda rörlig bild presentera denna på en minut. För detta måste eleverna ta reda på fakta och skaffa sig så mycket kunskap att det är möjligt att återge händelsens viktigaste delar på minimal tid.
I övrigt syftar arbetet till att lära eleverna hur man går till väga när man gör en film.

Filmarbetet

Första lektionen används till att titta på filmer på Youtube och diskutera tanken med dessa. Filmerna innehåller ingen text eller tal, musik förekommer i de flesta fall. Budskap förmedlas genom kroppsspråk, gester, mimik, skyltar, redskap, kläder… Redan här börjar eleverna fundera på vilken händelse som skulle kunna gestaltas som en en-minutsfilm.

Nästa lektion går vi igenom dramaturgi och kameravinklar. Eleverna får tillfälle att skriva ett manus efter att de i sina samarbetsgrupper enats om filmens handling. Men först måste research göras och detta sker lämpligtvis på SO-passen. Det gäller att hitta de mest talande delarna i de historiska händelserna och fundera ut vilka som bör vara med för att filmen ska få fram rätt budskap.

Manus arbetas fram och skrivs ner enligt en manusmall med rutor och text till för att beskriva varje sekvens. (Här blir det inte så stor variation eftersom kameran kommer att hållas stilla under filmningen och aktörerna rör sig fram och tillbaka framför kameran på en bestämd plats. Men vem som ska göra vad måste finnas med och de olika skeendena i filmen ska skrivas och beskrivas.)

På bildpassen tillverkar eleverna enklare rekvisita som kan behövas.Efter detta övar eleverna noga, de kan ta minst ett par lektioner i bruk. Några övar genom att helt enkelt provfilma med mobilerna för att göra sig en föreställning om hur det kommer att se ut. Själva filmandet med den "rätta" kameran tar inte så mycket tid i anspråk. Det finns en kamera och det är många som ska filma så det gäller att vara väl förberedd.

Eftersom eleverna inte har så stora erfarenheter av film ännu, tar det tid att lära sig hantera kameran och hitta lämpliga platser att filma på. De i de flesta fall rätt genomtänkta filmerna färdigställs och efteråt har vi pratat en del om resultatet. Mestadels är man överens om att det är svårare än man kan tro att göra en minuts film men över lag är man nöjd.

Trots den varierande kvalitén på slutprodukterna har ändå filmandet nått sitt syfte på flera sätt. Dels att man tagit till sig kunskaperna om olika händelser som varit viktiga i människans historia, dels att man provat på samarbetet både framför och bakom kameran och reflekterat över en slutprodukt. Samarbetet har utvidgats ännu mer under filmprojektet genom att många elever hade stor frånvaro pga sjukdom. Då lånade man helt enkelt in "skådespelare" från andra grupper vilket gjorde att eleverna kände att de hade ett mycket viktigt uppdrag då de skulle regissera och instruera inhoppare. En annan gång visade det sig att en som var bra på att filma var sjuk, då frågade eleverna sig fram till en som var känd som duktig kameraman och denna person fick ett par uppdrag. Någon samarbetsgrupp behövde statister och sökte upp andra grupper för detta uppdrag.

Efter att projektet slutförts har det kommit önskemål om att göra mer film, men då gärna ett drama. Förhoppningsvis kan vi syssla med detta till våren och låta alla klasser göra någon form av film. Det ser vi fram emot.

Mina reflektioner utifrån litteratur och kurs i rörlig bild och lärande

Det finns ett par kapitel i boken Design för lärande (Rostwall och Selander, Red.) som intresserar mig och det är ”Didaktisk design i ungdomars berättande med film” (Lindstrand, sid 203) och ”Ska vi skriva, vi har ju bild?” (Öhman – Gullberg, sid 217).
I båda kapitlen kan man läsa om hur ungdomar arbetar med film och hur detta skapar lärande processer. I Lindstrands text finns beskrivet hur ungdomar gjort en film på temat välfärdsproblem. Eleverna har valt att göra en film om svält, vattenbrist och dåliga arbetsförhållanden ställda mot välfärdssamhällets slöseri med vatten, självsvält och stress.

Filmarbetet innebär att eleverna måste ta reda på fakta om olika samhällsförhållanden i världen samtidigt som de ska skapa något nytt i sin film, symboler, som representerar det de vill säga. ”En lärprocess pågår på detta sätt parallellt med arbetet att skapa tecken…”(sid 210). Eleverna måste också lära sig om hur man förmedlar ett budskap med bilder, i detta fall rörliga bilder. Det krävs kunskaper om hur man filmar och vad som ska vara med för att dels väcka intresse hos en tänkt målgrupp, dels hålla sig till ett relevant innehåll inom den genre man valt. Sett ur denna synvinkel kan man se att själva skapandet av en film innebär ett lärande där ett flertal ämnen ingår. Författaren jämför filmskapande med läroböcker där budskapet framförs med skriven text och bild. När man däremot arbetar med film finns flera resurser som kroppsspråk, musik, ljud, ljus, rumslig inramning, mm.

Varför jag tycker kapitlet är intressant är att det speglar det mångfald av lärtillfällen som ingår i filmskapandet. Det är en ganska tidskrävande process som måste planeras noga. Arbetar man ämnesintegrerat vågar jag påstå att de flesta ämnen kan ingå i ett filmprojekt.

När det gäller kapitlet ”Ska vi skriva, vi har ju bild?” känner jag igen det frustrerande i att de estetiska ämnena på något vis fortfarande är skilda från det ”seriösa” lärandet. Sedan länge tillbaka har praktiskt arbete eller lärande inte riktigt lika hög status som det som utförs teoretiskt. Vad som kommer fram här och som jag själv ofta stöter på i bildsalen är elevernas undran över teoripass där man måste förbereda eller efterarbeta något. Det kan vara allt från bildanalys till att skriva ett filmmanus. Jag har en känsla av att ligger lite irritation i luften sådan gånger, man är helt enkelt av tradition (?) i bildsalen för att rita och måla. Ämnet har definitivt inte samma status som teoretiska ämnen har.

Författaren nämner polariseringen mellan ”högt och lågt, mellan tänkande och kropp” i sammanhanget hur de traditionellt estetiska ämnena klassificeras (sid 219). Hon berättar också om hur skolan faktiskt är inredd, ofta med de praktiska salarna för sig och avskilda från övriga ämnen. Detta kan ju i och för sig bero på praktiska lösningar beroende på ämne, exempelvis slöjdsalar har behov av utrustning som är skrymmande och som kräver särskilda säkerhetsförhållanden. Trots det borde ämnet ändå räknas in med lika hög status som exempelvis kemi som ju också kräver särskilda salar. Det som intresserar är hur lärarlaget i texten har ordnat sitt arbete och lyfter fram vikten av att olika uttrycksformer berikar lärprocessen när de samverkar. Att teori och praktik i samverkan fördjupar perspektiven i lärprocessen.

Även detta kapitel handlar om hur eleverna gör filmer och i och med detta har man tagit till vara på både praktiska och teoretiska resurser. Författaren menar att just arbetet med film innebär att man på ett mer genomgripande sätt omformar nya kunskaper och gör dessa till sina egna genom processen med filmskapandet från idé till färdig produkt. Detta ställs emot en pojkes uttalande om ämnesintegrering där han tröttnat på att det är samma i alla ämnen. Då eleverna tycker att det är enformigt har tanken med ämnesintegrering inte nått sitt mål, törs jag påstå.

Som jag nämnde tidigare kan de flesta ämnen ingå i ett filmprojekt och då tycker jag att de estetiska ämnena hamnar i ett bättre läge i vågskålen. Här har alla ämnen lika hög status eftersom de samverkar med sina olika delar. Förutom elevernas känsla att de har en sorts makt och ett ansvar då de filmar, delvis utanför skolan, finns ändå pedagogens kontroll över det hela genom kravet på ett manus och i förlängningen även kravet på kunskaperna att producera filmen med allt vad det innebär.

Vad som kan kännas frustrerande är tidsåtgången när det gäller att låta eleverna göra film. Om man arbetar ämnesintegrerat gäller det att planera och förbereda så att alla ämnen kommer in i filmarbetet. Det som jag personligen tror känns som tidskrävande är nog repetition av filmscener och själva filmandet. Eleverna får ta ansvar på ett helt annat sätt då de eventuellt lämnar skolområdet för att filma och ibland kan man säkerligen uppfatta arbetet som kaos i vissa moment. Som pedagog med ansvar för att eleverna ska lära något gäller det att släppa taget till viss del och våga lägga över ansvar på eleverna. Jag tror inte det är alldeles enkelt eftersom vi oftast inte har den kulturen eller traditionen i skolan.

Ett annat faktum är att många pedagoger saknar en gedigen utbildning i handhavande av tekniken varför det blir problem redan där. Oftast har eleverna bättre kunskaper om detta och det kan skapa förvirring i lärsituationer om pedagogen inte har kontrollen helt över det som sker.

Man kan även använda sig av film i andra syften. Eftersom ungdomar ser väldigt mycket videofilm idag kan man fundera över hur mycket de hinner bearbeta det de ser. Filmer som speglar ungdomskultur kan ligga till grund för många bra diskussioner om man ger sig tid att analysera ordentligt. Även våldsfilmer som av och till diskuteras bland eleverna kan plockas isär i delar och man kan diskutera hur filmen är gjord, vad som händer och hur våldssekvenserna skulle upplevas i verkligheten. Det finns filmer som passar som underlag till så gott som alla ämnen man av något skäl behöver prata om - från könsdiskriminering till våldsbrott.

Att använda just film i skolan innebär att man använder en genre som eleverna känner väl och det tror jag är en stor fördel. Fortfarande är det mycket populärt att visa en film. Det känns som avkoppling från det traditionella pluggandet och just denna lustkänsla tror jag att man kan använda sig av på en djupare nivå. Det som gäller är bara tid för planering av rätt film, rätt diskussionsunderlag och tid till reflektion och utvärdering. Ett noggrant genomfört filmarbete, framför eller bakom kameran eller TV-rutan måste få väga lika tungt som ett traditionellt teoripass baserat på litteratur.

Källa: Design för lärande, Anna-Lena Rostvall och Staffan Selander (red), Norstedts Akademiska Förlag, 2008